Operationen, min kropp knappt orkade

Hej på er!
Har inte orkat blogga då jag blev inlagd på sös och opererades natten mellan tisdag och onsdag. och igår var en riktig vilodag efter att jag kom hem från sös.  Tänkte att jag ska berätta från början till slut så att ni hänger med!

Natten till tisdag:
Sov inte en blund då smärtan bara ökade och ökade och visste inte ens hur jag skulle ligga ner för att det inte skulle göra ont. alltså var jag vaken hela natten.

Tisdag morgon:
Gick upp vid 7 då jag gav upp hoppet om att sova, pojkvännen skyndade sig till jobbet och smärtan bara steg och steg. Jag försökte äta frukost, sitta ner, ligga ner, vad som helst för att det inte skulle göra ont men ingenting fungerade. varje sekund ville jag skrika ut av smärta.

Tisdag kl. 9:
Då gav jag upp och gick till vårdcentralen där jag vart dagen innan, gick fram till receptionen men då bara vek jag ihop mig och skrek av smärta.. jag orkade inte mer och jag hade såfruktansvärt ont!
Då kom läkaren som tittade på mig dagen innan och han såg på en gång på svanskotan att det inte var bra men han sa inte så mycket mer än att jag behövde komma till sös, så paniken steg ju lite !
Jag fick sjukresekort, de beställde taxi till mig på sös och en remisss så jag inte skulle behöva sitta i ett väntrum där med och vänta.  på en gång smsade jag min pojkvän och berättade att jag var påväg dit och att jag var rädd då jag inte riktigt visste vad som väntade.

Tisdag 10.30:
Kommer till sösakuten, pojkvännen var redan där för att möta mig, får direkt en säng och så kommer en sköterska och tar blodtryck och blodprover och pratar lite. Då hade ja bara lite lågt blodtryck men inget märkvärdigt direkt. Sen kom även en barnmorska eftersom attt jag är gravid så måste de ju alltid hålla koll på lillan också såklart! Men hon sparkade på som en vilde som vanligt och hon mådde jättebra.

Tisdag när?:
Nu har jag ingen tidsuppfattning då jag fick hoppa bland rum och läkare osv, men ja skrev ett inlägg här på bloggen 12.48 och de var precis innan de satte igång droppet på mig och sen 12:00 fick jag inte äta eller dricka något då de hade fastställt att det blir operation. efter det fick jag åka upp på AVA 55 som avdelningen hette och invänta operation. Fick duscha och ta på mig sjukhuskläderna då man måste vara fresh inför operation.
Min älskling var så fin han ville verkligen inte lämna mig där så han satt med mig hela tiden. han var orolig för vad som händer med vår lilla tös då jag opereras och believe me, de var jag med ! vid 15 kanske, så kommer en sköterska in och säger att efter 19 måste Roy gå för att då är besökstiden över. oj vilken panik jag fick . jag hatar sjukhus är livrädd för operationer och så skulle jag bli lämnad där.. själv?
Jag bröt ihop men pojkvännen stöttade mig och var så underbar och förstående hela tiden.

Tisdag kl 16?:
Då kom mamma upp till avdelningen också så var vi alla tre där. Det var skönt att ha både mamma och pojkvännen där eftersom de kändes så skyddande och avslappnande. vid 17 fick jag två alvedon och fick för första gången dricka något för att kunna svälja ner dom, vet ni vad jag fick dricka? MAX 1 dl vatten. jag skojar inte att de var ritkigt svårt att få ner med tanke på hur svårt jag har att svälja  tabletter o ska då lyckas få ner dom med så lite vatten. mja fick ner 1 ½ tablett iaf.

mamma gick vid 18.30 och när klockan blev 19 och älskling skulle gå så stapplade jag med honom till dörren med min fina dropppåse medhängandes på sån där pinne man får gå runt med då. Började typ gråta igen när vi sa hej då vid dörren och vi kramades jättelänge. var så jobbigt att se han gå hem som var så full av oro över operationen och även jobbigt för mig som skulle vara kvar själv.

Tisdag: 23:30
Då kom kirurgen in och pratade med mig och berättade inför operationen.
de bad mig gå på toaletten också för att vara klara till operation.

Tisdag: 23.45
rullades jag in i operationsalen.
De ville undvika att söva då jag var gravid så fick ryggmärgsbedövning och dropp med smärtstillande.
sen så opererade dom i ca en timme. men under tiden så sjönk mitt blodtryck. så de fick hela tiden koncentrera sig på mitt blodtryck också och höja med viss grej som de sprutade in i droppen.

sen har jag ingen tidsuppfattning men låg flerat timmar på uppvaket eftersom att min kropp inte mådde bra och blodtrycket bara sjönk. det var ofta nere på ca 80 vilket är väldans lågt så maskingerna som var kopplad till min kropp började pipa o då kom de springandes o fick hälla i sån där grej från spruta in i min arm för att höja blodtrycket. det var riktigt obehagligt då jag inte kunde röra mig och bara låg där o kände hur ögonen lite flimra iväg när pulsen sjönk så mycket.  var även en barnmorska där som höll koll på lilla tösens hjärta men hon mådde hela tiden jättebra, det var mer min kropp som inte orkade

sen sen natt/tidig morgon fick ja komma tillbaka på avdelningen och sova sa dom. dock så sov ja inget den natten heller då jag fick så ont i mina höfter efter att ha legat så många timmar på dom.

Onsdag: 8:

då kom kirurgen in och pratade med mig och berätta vad de gjort, bytte ut mitt jättetjocka skydd vid svanskotan då de blött igenom allt till och med på lakanet osv och sen så berätta sjuksköterskan att när jag klätt på mig i lugn och ro och ätit frukost och sådär så fick jag åka hem.
Fick sjukresetaxi hem till mamma, var där i några timmar och sen körde hon mig hem till min oroliga pojkvän som inte hade kunnat sova så mycket då han var så nervös över operationen.

Ja det var väl snabbare versionen av vad som hände.
inatt sov jag halvdant då jag har ju så ont i höfterna och kan ju fortfarande inte ens ligga på rygg så mina höfter har slitits något markant och är jättesvullen och blå om dom. men sen imorse så sa pojkvännen hejdå, gick till jobbet och sen dess sov jag fram till 10.30 så nu har jag äntligen sovit iaf!

Ja det där ar historien , nu är min pojkvän på g hem, ja måste tvätta där de opererat o sen ska han hjälpa mig lägga om det. '

puss på er så hörs vi sen!






För varenda unge

Kommentarer
Postat av: Helena

Oj vilket historia.. Men vad vr det som var fel? Vad gjorde de under operationen egentligen?

2011-12-22 @ 23:05:15

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Bloggerfy Splinx
Föräldraskap bloggar Bloggparaden
RSS 2.0